6. mar, 2008

Tre ting på en gang??

Torsdagskveld igjen, heller ikke denne gang med tilstrekkelig tid og ro til å la tankene streife sine egne veier. Prøver å la høyre hjernehalvdel ta igjen arbeidsdagens unnlatelsessynder, samtidig som jeg skriver et lite stykke til et teaterprogram nordpå, og venstre hjernehalvdel er hos minstejenta (på 19…) i sofaen ved siden av, ivrig jobbende (og spørrende) med engelskleksa si. Merker at jeg er litt distré, hjernen takler ikke helt tre slike forskjellig oppgaver på en gang, jeg tar meg i å svare litt ampert på forespørsel om hva ”suitor” betyr. Snur meg og prøver å være litt til stede hos henne, småfleiper og pirker litt borti kjæresterier og sånn. På skjermen hennes under engelskleksa dukker YouTube opp, og plutselig ber hun meg om navnet på en artist. Av en eller annen ubevisst grunn, har ikke tenkt på ham på uminnelige tider, dukker navnet Fred Åkerström opp. 19-åringen søker og plutselig lyder Freds mørke varme stemme med en av de aller vakreste viser visebølgens far noensinne skrev, nemlig

Jag ger dig min morgon
Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
genom frostigt glas syns solen som en huldra
ditt hår, det flyter över hela kudden

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar
långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
du drömmer om något fint
jag ser du småler

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
som ett rastlöst barn om våren
dagen kommer
lyssna till den sång som jorden sjunger

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

jag ger dig allt jag har
kvar

likt en sländas spröda vinge ögat själver
solen smälta i ditt hår kring pannan välver
du, jag tror vi flyr rakt in i solen

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag


med en melodi som på en utrolig måte undertreker teksten. 19-åringen er ikke helt der, men smiler og kommenterer at ”Den likte du ja!” Jeg har jo alltid vært lett å lese…

Tankene spinner videre i fri flyt. Livet er jo ikke slik Fred beskriver for alle, og slett ikke hele tida. Men som jeg har nevnt før, hvordan du har det er svært avhengig av hvordan du tar det. Sammen leter vi fram storebrorens visefavoritt, der Finn Kalvik nettopp oppfordrer oss

Kom ut, kom fram!
Ansikter med bitre drag
Lengsel i hvert hjerteslag
Skjult på bunnen av en sjel
Som aldri har vært lys og hel

Men tenk å danse mot en blå blå himmel
Og møte livet i en soloppgang
Bli et smil som skinner
I en storbyvrimmel
Kom ut kom fram

Motløs ensom uten krav
I de anonymes hav
Mørket tar og lyset gir
tanken flykter, kroppen blir

Snart er alle broer brutt
Og det største spillet slutt
Så hva går du og venter på
Når du kan leve her og nå

Med tankene fortsatt på egne veier detter Piet Heins grukk om

Den som aldrig-
Den som aldrig
lever nu,
lever aldrig.
Hvad gør du?

inn i bevisstheten, akkurat i det en plutselig pliktoppfyllende lekseleser haler meg tilbake til virkeligheten med spørsmål om Cinderella er det samme som Askepott. Jeg må bare bekrefte, og vender tilbake til pc’en for å sluttføre dagens siste trefoldige arbeidsøkt.

Måtte dere alle få en livlig/levende helg!!